Kopparglans

Kopparglans är en glasyr inom keramik som innehåller kopparföreningar som färgmedel. Den används för att skapa ett spegellikt eller glasartat skikt på keramikföremål och ger ofta färger som sträcker sig från grönt och turquoise till rött och brunaktigt beroende på glasyrens sammansättning och förbränningens villkor.

Färgutveckling och villkor. Färgresultatet hos kopparglans beror på glasyrens kemiska sammansättning, glasmassan och svalningen samt miljön i ugnen under bränningen. I oxidativ atmosfär är gröna och turkosa nyanser vanliga, medan reducerande förhållanden kan frambringa röda eller rosa toner när kopparnedsättningar under glasyrens yta reduceras och koppar krävs i rätt oxidationstillstånd. Även temperaturen och mängden flyktiga fluxer påverkar slutresultatet.

Historik och användningsområden. Kopparglans har använts i många keramiska traditioner världen över, inklusive europeisk faience/majolika, samt i öström, persisk och kinesisk keramik där kopparfärger varit framträdande. I Sverige används benämningen kopparglans för traditionella kopparglaserade ytor på äldre keramik och i samtida keramikprojekt där koppar används som färgförändrande komponent.

Tillverkning och tillämpning. Glasyrbaser innehållande kiselsilisium (silika) och fluxer blandas med kopparoxid eller kopparkarbonat som färgpigment. Glasyrens applicering sker vanligen genom doppning, pensling eller sprutning, följt av mognadbränning till den uppnådda glasyren. För livsmedelsbruk krävs moderna, blyfria recept och dokumenterad ansäktlighet för att säkerställa säkerhet vid funktionella användningsområden.

Säkerhet och hållbarhet. Äldre kopparglans kan innehålla bly eller andra tungmetaller som kräver särskild hantering. Moderna glasyrrecept utformas ofta för att minimera toxiska komponenter och för att uppfylla livsmedelssäkerhetskrav.