Konsumentteori

Konsumentteori är en gren inom mikroekonomi som studerar hur hushåll väljer mellan varor och tjänster under begränsade inkomster och priser, med målet att maximera nytta.

Modellen bygger på att preferenser är rationella: de är fullständiga och transitiva, och fler eller föredragna varor ger högre nytta (icke-satiation). Preferenserna representeras av en nytta- eller välbefinnande-funktion u(x), där x är en vektor av kvantiteter för olika varor.

Budgetbegränsningen anger vilka kombinationer av varor som är rådlig: p·x ≤ m, där p är prisvektorn och m inkomst. Konsumentens val uppnås genom att maximera u(x) under denna begränsning, ofta genom Lagrange-metoden, vilket ger en tangentialpunkt där marginalnyttan per kostnad är lika mellan varor.

Indifferenskurvor och budgetlinje används för att få grafisk intuition: optima uppnås där en indifferenskurva är tangentiell mot budgetlinjen, vilket innebär att konsumenten byter fokus mellan varor tills ytterligare nytta inte överväger kostnaden.

Det finns två centrala begrepp inom efterfrågan: Marshalliansk efterfrågan x(p, m), den varukorg som maximerar nytta givet priser och inkomst, och Hicksiansk (kompenserad) efterfrågan x^h(p, u0), som svarar mot en given nytta. Prisförändringar delas upp i substitutionseffekten (ändring i kvantitet vid konstant nytta) och inkomsteffekten (ändring i köpkraft). Slutsky-uppdelningen beskriver relationen mellan dessa effekter.

Ytterligare verktyg inkluderar revealed preference-teorin och välfärdsanalys, såsom konsumentöverskott och priselasticiteter. Begränsningar innefattar antaganden om rationalitet, fullständig information och frånvaro av externa effekter eller grupppreferenser. Användningar finns inom policyanalys och bedömning av välfärd.