välfärdsanalys

Välfärdsanalys är en analytisk metod som används inom offentlig ekonomi och policyanalys för att bedöma hur föreslagna policys påverkar samhällsnyttan. Den kombinerar effektivitet och jämlikhet för att bedöma nettovälfärdsförändringar för individer eller grupper. Syftet är att stödja beslut genom att jämföra förväntade kostnader och nyttor.

Centrala begrepp inkluderar sociala välfärdsfunktioner, Paretoeffektivitet och Hicks-Kaldor-kriteriet. Paretoeffektivitet kräver att ingen blir sämre utan att någon annan får nytta; Hicks-Kaldor tillåter att en åtgärd accepteras om potentiella vinster kan kompensera förlusterna.

Vanliga metoder är kostnads- och nyttoanalys (KNA) där kostnader och nyttor värderas i monetära termer och diskonteras över tid. Fördelningsvägtning kan tillämpas för att spegla jämlikhetsmål. Andra verktyg inkluderar multi-kriterieanalys och välfärdsfunktionsmodeller.

Data hämtas från marknadspriser och icke-marknadsbedömningar för hälsa, miljö och fritid. Välfärdsindikatorer inkluderar inkomst, konsumtion, hälsoutfall och ojämlikhetsmått, vilka hjälper tolkningen av resultaten.

Tillämpningar omfattar skattepolitik, pensioner, sjukvård, utbildning och regleringar. Begränsningar inkluderar svårigheter att monetarisera icke-marknadseffekter, normativa antaganden vid viktning, dataunderlag och osäkerhet samt utmaningar att fånga långsiktiga effekter.

I Sverige används välfärdsanalys för att utvärdera reformer och omfördelningar inom välfärdsstaten och vägleda beslut med balans mellan effektivitet och jämlikhet.