Konservationsvetenskap

Konservationsvetenskap är ett tvärvetenskapligt fält som studerar hur kulturarv bevaras och tolkas. Genom att kombinera naturvetenskapliga analysmetoder med konst- och kulturvetenskapliga perspektiv undersöker fältet hur material och miljöer åldras, hur skador uppstår och hur de bäst förhindras eller åtgärdas.

Metoderna innefattar icke-destruktiva analytiska tekniker (t.ex. spektroskopi, röntgendiffraktion, mikroskopi), kemiska och fysikaliska analyser av material, miljöövervakning (temperatur, relativ luftfuktighet, föroreningar) och dokumentation av föremålens tillstånd. Viktiga begrepp är förebyggande konservering, minimal intervention, reversibilitet och autenticitet, samt etiska riktlinjer.

Områdena sträcker sig från målningar, textilier, papper, fotografier, metall- och träföremål till byggnads- och arkitekturdetaljer samt arkeologiska artefakter. Konservationsvetenskap används inom museer, arkiv, bibliotek och kulturmiljösförvaltning, samt i utställningar, bevarandepolicy och digital bevarande.

Utbildning och forskning i konservationsvetenskap sker vid universitet och högskolor i samarbete med konserveringslaboratorier och kulturarvsinstitutioner. Forskningen spänner analytiska tekniker, materialstudier, riskbedömning, bevarande strategier och dokumentationspraxis, ofta med fokus på hållbarhet och hållbart kulturarv.