Konkurrensintensiteten

Konkurrensintensiteten är ett mått på hur stark konkurrensen är på en marknad mellan befintliga aktörer och hur kraftiga prissättning, produktmarknadsföring och andra konkurrensåtgärder är. Den beskriver hur mycket företag pressas att förbättra produkter, sänka priser eller öka effektiviteten för att vinna marknadsandelar. Begreppet används inom industriell ekonomi, konkurrens-, reglerings- och marknadsanalys, och är nära kopplat till konkurrensstyrkan i Porters fem krafter och marknadsstrukturen.

Bedömning av konkurrensintensiteten bygger både på strukturella och beteendemässiga indikatorer. Strukturmått inkluderar marknadsstrukturens koncentration, antal aktörer, marknadsandelar och inträdesbarriärer. Kvantitativa mått som hög HHI (Herfindahl–Hirschman Index) eller CR4 används för att indikera koncentration, medan pris- och vinstmarginaler kan ge ledtrådar om prispress. Beteendemässiga faktorer inkluderar graden av produktdifferentiering, bytekostnader, substitutens närhet och överskottskapacitet. Även regulatoriska ramar och geografisk/produktmässig omfattning spelar roll.

Konkurrensintensiteten påverkas av faktorer som antal aktörer, tillväxttakt och marknadsstorlek, inträdes- och utträdesbarriärer, kundernas priselasticitet samt substituternas närhet. Låg inträdesbarriär och närvaro av många likvärdiga aktörer höjer intensiteten, medan hög differensiering och starka varumärken kan sänka den trots flera aktörer.

Konsekvenserna av hög konkurrensintensitet är oftast lägre priser och ökat fokus på produktivitet och innovation till nytta för konsumenterna, men kan också leda till överdriven kapacitetsinriktning eller prisunderskott i kortsiktiga kriser. Myndigheter följer konkurrensintensitet som del av bedömningar av marknadsstruktur och konkurrensbegränsningar.