reglerings

Reglering är processen att upprätthålla ett önskat tillstånd i ett system genom att jämföra ett aktuellt värde med en referens och tillämpa åtgärder som minskar felet. Begreppet används inom teknik, industri och naturvetenskap för att hålla variabler som temperatur, hastighet eller spänning inom förutbestämda gränser. Reglering används också i ekonomi och miljöpolitik där myndigheter sätter regler och standarder.

Inom teknik och industri omfattar reglering automatstyrning och processkontroll. Praktiska tillämpningar förekommer i exempelvis motorstyrning, elnätets spänningsreglering, temperaturreglering i tillverkningsprocesser och robotstyrning. En vanlig lösning är en regulator, ofta baserad på en regleralgoritm som omvandlar fel mellan referensvärde och faktiskt mätvärde till en åtgärd som styr processen. Vanliga metoder inkluderar proportionell, integrerande och deriverande konstruktion (PID-reglering), samt olika robusta eller icke-linjära regleringsstrategier.

Hur reglering fungerar kan beskrivas som en återkopplingsslinga: en referens jämförs med en mätning av processen, felberäkning görs, och kontrollsignalen används för att justera systemets ingång. Öppna reglerkretsar saknar återkoppling, medan slutna regelkretsar anpassas efter hur väl de uppfyller målvärdet. Begreppen negativ och positiv återkoppling beskriver hur åtgärder förstärker eller dämpar avvikelser.

Historiskt utvecklades reglering inom cybernetik och kontrollteori under 1900-talet, med grundläggande insikter om stabilitet och respons. Idag är reglering central inom energisystem, produktion, fordonssektorn och även i samhällsstyrning där regleringar syftar till effektivitet, säkerhet och rättvisa.