Kommandolägen

Kommandolägen är ett svenskt militärt begrepp som beskriver de taktiska positioner och dispositionsval som ett kommandos- eller specialförband kan göra under en operation. Begreppet fokuserar på hur en liten, rörlig enhet placerar sig i terrängen för att uppnå sina mål — som spaning, infiltration, angrepp eller säkring av ett område — samtidigt som man upprätthåller underrättelsearbete, eldunderstöd och kommunikation inom gruppen och med eventuellt stöd.

Etymologi: ordet består av kommandot, från befälet eller den operativa enheten, och lägen, som i detta sammanhang betecknar position eller läge vid en viss tidpunkt. I plural används lägen för att ange olika alternativa eller successiva uppställningar.

Användning: Kommandolägen beskriver de olika dispositionsval som kan ligga till grund för planering och genomförande, till exempel observation- eller spaningslägen, ingångs- och angreppslägen samt skydds- eller uppsamlingslägen. Valet av läge påverkar synlighet, skydd mot motstånd och möjligheten att snabbt byta position om behov uppstår. Begreppet betonar flexibilitet och snabb anpassning till förändrade förhållanden.

Planering och utbildning: Att fastställa kommandolägen kräver terränganalys, ruttplanering, bedömning av hot och risk, samt fastställd kommunikation och evakueringsvägar. Övningar syftar till att förbättra övergången mellan lägen, samstämmighet i elduppgifter och riskhantering.

Se även: taktisk disposition, infiltration, urban strid, specialförband.