Kolvätekedjan

Kolvätekedjan är en molekylstruktur som består av kolatomer som binder väteatomer i ett system av kedjor. Kedjans längd och förgreningsgrad avgör många egenskaper hos molekylerna, som kokpunkt, smältpunkt och löslighet. Kolväten kan vara mättade, dvs. endast enkelbindningar mellan kol, eller omättade, med dubbel- eller trippelbindningar. Mättade kolväten kallas alkaner. Omättade kolväten inkluderar alkener (dubbelbindningar) och alkyner (trippelbindningar). Aromatiska kolväten bildar ofta cykliska ringstrukturer med särskilt stabil elektronfördelning; det mest kända exemplet är bensen.

Kedjorna kan vara raka eller förgrenade. Längre kedjor har generellt högre kokpunkt och större viskositet; förgrenade kedjor kan sänka packningen och sänka kokpunkten jämfört med raka kedjor med samma antal kol.

Namngivning följer IUPAC-principerna: huvudkedjan ger basnamnet (exempel metan, etan, propan, butan); suffixen -an används för alkaner, -en för alkener och -yn för alkyner; substituenter anges med nummer.

Vanliga kolväten: metan, etan, propan, butan; eten, propen; etyn; bensen. Kolväten används som bränslen, lösningsmedel, och som byggstenar i polymerer som polyeten.

Miljöaspekter: förbränning av kolväten avger koldioxid och vatten; längre kedjor riskerar att bidra till utsläpp och partikulär förorening i vissa sammanhang. De förekommer naturligt i petroleum, naturgas och biomassa och är centrala inom kemisk industri.