Kolvstänger

Kolvstänger är mekaniska komponenter som används i kolvmotorer och andra reciprocating maskiner för att förmedla rörelsen mellan kolven och vevaxeln. Deras huvuduppgift är att omvandla kolvens fram- och återåtgående rörelse till vevaxelns roterande rörelse, så att kraften från förbränningen kan överföras vidare i motorens drift.

Kolvstängerna har vanligtvis två ändar: en lilla änden som ansluts till kolven och en större ände som sitter runt vevaxelns vevpin eller vevlagersystem. Den exakta uppbyggnaden varierar mellan olika motorer och konstruktionstyper, men de flesta kolvstänger är tillverkade för att tåla hög belastning och skjuvning under upprepad cyklisk eller påfrestande körning. Vissa kolvstänger är tvådelade eller har olika typer av lagerlösningar för att klara exakt passform och minskat friktion.

Material och konstruktion varierar också. De flesta kolvstänger tillverkas av järn- eller alloy-stål genom smide eller gjutning, följt av precisionsbearbetning och värmebehandling för att uppnå hög hållfasthet och motstånd mot sprickor. I prestanda- och racingmotorer används ibland lättviktsmaterial som aluminium eller titan för att minska motorens vikt, vilket kan öka svarstiden och minska energiförlust vid högvarviga driftlägen.

Kolvstänger utsätts för kombinerade belastningar i varje arbetscykel, inklusive drag, tryck och moment (böjning). Därför är slitage av lager, sprickor och avvikande böjning vanliga orsaker till fel och behov av inspektion eller byte. Underhåll innefattar regelbunden oljelubrik, inspektion för sprickor eller deformation samt utbyte vid tecken på slitage eller skada.

Kolvstänger används i de flesta förbränningsmotorer, marina och stationära motorer samt i vissa specialmaskiner där direkt koppling mellan kolv och vevaxel krävs.