Koldioxidsänkor

Koldioxidsänkor, eller koldioxidsänkor, är naturliga eller artificiella processer och system som tar upp koldioxid (CO2) från atmosfären och lagrar den under längre eller kortare tider. De är centrala delar av kolcykeln och bidrar till att begränsa atmosfärens CO2-nivåer och därigenom klimatpåverkan.

Naturliga koldioxidsänkor omfattar främst haven och terrestra ekosystem. Havet fungerar som den största sänkan genom inlösning av CO2 i vatten, kemiska omvandlingar till kolsyra, vätekarbonat och karbonat samt den biologiska pumpen där plankton och andra organismer lagrar kol som sediment när de dör. Terrestriska sänkor innefattar skogar, marken och våtmarker: växter och träd tar upp CO2 genom fotosyntes och lagrar det i biomassa och i jordens organiska material, medan våtmarker och torvmarker lagrar särskilt stora mängder kol över långa tidsperioder.

Artificiella koldioxidsänkor inkluderar tekniska lösningar som koldioxidinlagring och lagring i geologiska formationer (CCS) samt bioenergi i kombination med CCS (BECCS). Dessa metoder fångar CO2 från industriella källor eller biobaserad energi och permanent lagrar den i underjordiska sandlager eller berg.

Betydelse och utmaningar: koldioxidsänkorna reglerar atmosfäriskt CO2 och påverkar klimatregleringen samt den globala kolbudgeten. De påverkas av temperatur och markanvändning; försämrade sänkor kan öka klimatkänsligheten. CCS-teknikerbjuder alternativ men kommer med frågor om kostnad, risker och långsiktig säkerhet.