Knoppsbildning

Knoppsbildning, ofta kallad budding på engelska, är en form av asexuell förökning där en ny individ utvecklas som en utväxt eller knop på moderorganismen. Denna knop växer vanligtvis från en specifik plats på cellen och gör så att avknoppningen i slutänden leder till två separata enheter, där den nya avkomman ofta är mindre än moderorganismen initialt. Knoppsbildning gäller särskilt i enkelscellerorganismer som jästsvampar och vissa bakterier, men den förekommer också i olika protozoer och alger.

Processen inleds med bildandet av ett utbuktande område på cellytan. Inneboende kärna genomgår mitos, och en del av cytoplasman följer med knoppen när den växer. Organeller och plasmamembran fördelas mellan moder- och dottercellen, och när knoppen når tillräcklig storlek sker separationen genom avsnöring eller knäckning. I jästcellerna är cellcykelregleringen grundläggande för tidsmässig synkronisering av kärndelning och knopputveckling. Ofta är knopportionsformen asymmetrisk, vilket innebär att dottercellen blir mindre än modercellens kropp.

Organismer där knoppsbildning är vanlig inkluderar jästsvampar som Saccharomyces cerevisiae samt olika svampar och vissa bakterier samt vissa protozoer och alger. Jästens knoppar kan fungera som modell för studier av celldelning, celldifferentiering och reglering av tillväxt. Vissa organismer kan bilda flera knoppar samtidigt ur en enda modercell, vilket kan leda till kedjeformationer.

Knoppsbildning jämförs ofta med fission (binär delning), där avkomman avskiljs i en jämnare, symmetrisk process. Denna metod ger snabba populationstillväxt under näringsrika förhållanden och bidrar till mångfald genom mutationer och selektion över tid.