Klimatcykeln

Klimatcykeln är en term som används för att beskriva återkommande förändringar i jordens klimat över geologiska tidsramar. Den omfattar framför allt glacial–interglacialcykler, men även andra tidsmässiga variationer som uppträder på decennier till tusentals år. Cyklerna uppstår genom samverkan mellan externa påtryckningar och interna återkopplingar i klimatet.

Den primära externa styrkan är Milankovitch-cyklerna, förändringar i jordens bana runt solen: excentricitet (omkring 100 000 år), axellutning (runt 41 000 år) och precession (cirka 19 000–23 000 år). Dessa variationer ändrar mängden solinstrålning som når högläntor och därigenom kan driva övergångar mellan kallare och varmare klimat när de förstärks av återkopplingar som albedo, havs- och växters kolcykler samt atmosfärens gaser.

Glacial–interglacialcyklerna dominerar under de senaste två till tre miljoner åren, med en stark period på cirka 100 000 år under Pleistocen. Tidigare perioder dominerades ibland av 41 000-årscykler kopplade till obliquatins variationer. Dessa cykler följs av uppvärmningar och avkylningar som byggs upp av växthusgaser, havs- och biosfäråterkopplingar.

Faktorer och bevis: iskeror, sedimentkärnor, pollen och andra geologiska och paleoklimatiska arkiv ger spår av tidigare klimatförhållanden. Klimatmodeller används för att simulera hur varierande solinstrålning och gaser påverkar temperatur, iskstorlek och havsnivå.

Utöver de långsiktiga cyklerna finns kortare klimatvariationer som ENSO, NAO och PDO som sker på årtionden till decennier och påverkar regionalt väder. Klimatcykeln är central för att förstå hur jordens klimat har förändrats före industrialisering och hur naturliga faktorer samverkar med människans utsläpp av växthusgaser.

---