Kateterbaserad

Kateterbaserad är en medicinsk term som beskriver diagnostik eller behandling som utförs med hjälp av ett flexibelt kateter som förs genom kroppens blodkärl eller naturliga öppningar till målområdet. Metoden är vanligtvis minimalt invasiv jämfört med öppen kirurgi och används inom flera specialiteter för både diagnostik och terapi, ofta med bildstöd som fluoroskopi eller ultraljud.

Vanliga kateterbaserade ingrepp finns inom kardiologi, radiologi interventionell och urologi. Exempel är diagnostisk angiografi och perkutant transluminal intervention (PCI) vid hjärt-kärlsjukdomar; kateterbaserad ablation för rytmstörningar; endovaskulära procedurer som angioplastik och stentning; samt leverans av läkemedel eller diagnostiskt material direkt till specifika vävnader. Kateter används också vid interventioner i njurar, lever och andra organ där kirurgiskt ingrepp är mer invasivt.

Fördelarna med kateterbaserade metoder inkluderar mindre invasivitet jämfört med öppen kirurgi, kortare återhämtningstider och ofta möjligheten att nå svårtillgängliga områden. De gör det också möjligt att diagnostisera och behandla samtidigt i en och samma ingrepp och kan ofta utföras polikliniskt eller som dagkirurgi.

Riskerna omfattar blödning, infektion, skada på blodkärl eller närliggande organ, allergiska eller skadliga reaktioner mot kontrastmedel samt strålningsrisk vid bildstyrda ingrepp. Resultatet beror på ingreppets art, patientens tillstånd och vederbörlig teknisk kompetens.

Historiskt utvecklades kateterbaserade tekniker under 1900-talet. Den första mänskliga kateterisering utfördes av Werner Forssman 1929. Modern kateterbaserad intervention utvecklades starkt under 1970- och 1980-talen, då Andreas Gruentzig populariserade perkutant transluminal koronarangioplastik (PTCA). Dessa framsteg har legat till grund för dagens breda användning av kateterbaserade diagnostik och behandlingar.