Kardiomyocytter

Kardiomyocyter är de kontraktila cellerna i hjärtmuskeln och bildar den funktionella byggstenen i hjärtväggen. Genom deras koordinerade kontraktioner möjliggörs hjärtats pumpfunktion och blodflöde genom kroppens cirkulation.

De är långa, tvärstrimmiga celler som ofta är binukleära hos vuxna människor. De sammankopplas genom interkalaterade discs som innehåller desmosomer för mekanisk sammanhållning och gap junctions för snabb elektrisk kommunikation. Denna förbindning gör att aktionspotentialen sprids snabbt över hjärtat och möjliggör synkrona kontraktioner.

Elektrisk aktivitet i kardiomyocyter kännetecknas av en lång platåfas i aktionspotentialen, orsakad av inflöde av Ca2+ genom L-typ kanaler. Ca2+ strömmar in och utlöser frisättning av Ca2+ från sarkoplasmatiskt retikulum (kalciuminducerad kalciumfrisättning). Det fria Ca2+ binder troponin C och sätter igång cross-bridge-cykler mellan aktin och myosin. Kontraktionen avslutas när Ca2+ återförs till SR via SERCA-pumpar och ut ur cellen via NCX, vilket möjliggör återhämtningsfasen.

Kardiomyocyternas metabolism kräver mycket syre och är dominerad av oxidativ fosforylering. Mitokondrierna är mycket talrika och cellerna använder främst fettsyror men kan även använda glukos och andra substrat. Denna höga energibehov gör vävnaden sårbar för syrebrist.

Vuxna kardiomyocyter har begränsad förmåga till cellförnyelse, och skada leder ofta till celldöd följt av fibros. Ärrbildning kan försämra hjärtfunktion och bidra till hjärtsvikt och arytmier.