Kalkbildning

Kalkbildning är en form av mineralavlagring som uppstår när hårt vatten innehållande kalcium- och magnesiumsalter avdunstar eller värms upp och mineralerna kristalliserar. Den vanligaste typen är kalciumkarbonat, som bildar hårda, vita beläggningar på ytor som kommer i kontakt med vatten. I vardagligt tal används termen oftast om kalkavlagringar i hushållsapparater, rör och vattenledningar.

Orsaker och mekanism: Hårt vatten har höga koncentrationer av kalcium och magnesium. När temperaturen ökar eller pH-värdet höjs minskar lösligheten för karbonater, vilket får kalcium- och magnesiumsalter att kristallisera och fästa på ytor. Kristalliseringen startar vid nucleation på ytan och bygger sedan upp tjockare skikt.

Konsekvenser: Kalkbildning minskar värmeöverföring i värmeväxlare och element, ökar energiförbrukningen och risken för rörblockeringar. Den kan leda till sämre prestanda i vattenuppvärmning, lägre flöde och högre underhållskostnader. I utrustning som kaffebryggare, vattenkokare och pannor är beläggningen särskilt problematisk.

Förebyggande och borttagning: Vattenavhårdning eller omvänd osmos minskar mängden kalk i vattnet. Andra metoder är tillsats av anti-skalmedel, användning av lägre temperaturer och regelbunden avkalkning med sura lösningar som citronsyra eller ättiksyra. Avlägsnande kan ske mekaniskt eller kemiskt enligt tillverkarens anvisningar; regelbundet underhåll förebygger kraftig kalkbildning.

Biologiskt sammanhang: Begreppet används även inom medicin för att beskriva kalciumsalter som avlagras i vävnader, vilket kan uppträda i vissa patologiska tillstånd.