Kärnnätsresurser

Kärnnätsresurser är de resurser i telekommunikationsnätets kärna som möjliggör kontroll- och användarplaneets funktioner samt hanteringen av abonnentdata, autentisering, mobilitet och policyer. De skiljer sig från resurser i åtkomstnätet genom att de främst stödjer kommunikation mellan kärnfunktioner och tjänsterna snarare än slutanvändarens fysiska uppkoppling. Kärnnätsresurserna omfattar beräkningskapacitet (CPU och minne), lagring (databaser och tillstånd), nätverkskapacitet för signaling och datapaket samt konfigurationsdata och virtuella nätverksfunktioner som styr tjänsterna.

I moderna mobilnät, särskilt 5G, genomförs kärnnätsresurser ofta som cloud-native nätverksfunktioner (CNF) eller virtualiserade nätverksfunktioner (VNF). Funktioner som autentisering, mobilitetshantering, sessionshantering, användar- och policyhantering körs som separata nätverksfunktioner och kommunicerar via tjänsteinrikt gränssnitt. Resursallokering och orkestrering sker vanligtvis i en molnbaserad, NFV- och SDN-baserad infrastruktur, där skalbarhet och redundans är centrala mål.

Effektiv hantering av kärnnätsresurser kräver kontinuerlig övervakning, dynamisk resursallokering, säkerhet och redundans för att uppfylla krav på tillgänglighet, låg latens och driftsäkerhet. Planering och optimering av resursanvändning möjliggör anpassning till trafikflöden och tjänstekrav. Standarder och praxis från 3GPP, ETSI och andra organ samt öppen källkod bidrar till interoperabilitet och molnbaserad drift.