Jordtypen

Jordtypen är en övergripande beteckning för jordens typ, som grundas i hur jorden bildats, dess mineraliska innehåll, struktur och kemiska egenskaper. Begreppet används inom jordbruk, skogsbruk och markplanering för att bedöma jordens nyttjbarhet och beteende i olika klimat och användningar. Klassificeringssystemen varierar, men ofta ingår jordartens textur (sand, silt, lera), jordens horizonsbildning och dess pH-nivåer samt näringsstatus. I Sverige används ofta en kombination av lokala jordarter och WRB-baserade referensgrupper i kartor och rådgivning.

I Sverige är några vanliga jordtyper moränjord, lerjord och sandjord, som påverkas av underlagets berggrund och av glaciala avlagringar. Moränjordar är vanligtvis mångkorniga och varierande i textur, ofta väldränerade men ibland näringsfattiga. Lerjordar kännetecknas av hög näringshållning och god struktur men sämre dränering, vilket kan leda till fläkt- eller vattengenomsläpp. Sandjordar dränerar bra och torkar snabbare men har lågt näringsinnehåll. Torvjordar och andra torvmarker utgör organogena jordarter med högt kolinnehåll och ofta begränsad näringstillgång för växter.

Podsol, en korresponderande jordart i boreala och subarktiska områden, är sur och näringsfattig med genomsläppliga horizons, medan brunjord (brunjord) är mogen, väl dränerad och ofta mer produktiv i tempererade skogar. Jordtypen styr dränering, vattenhållande förmåga och gödslingens behov samt risker för erosion och försurning.

Att känna till jordtypen är viktigt för odlingsplanering, skogsbruk och markförvaltning, eftersom den belyser hur marken beter sig under olika hårdvaru- och klimatförhållanden.

---