Ixodesslekten

Ixodesslekten är en grupp hårda fästingar inom familjen Ixodidae. Släktet omfattar ett stort antal arter som finns över stora delar av världen, särskilt i tempererade och subtropiska miljöer. Fästingarna är parasitiska blodsugare och lever av att söka och ansluta till däggdjur, fåglar och ibland reptiler under livets olika skeden.

Förekomsten och livscykel: Ixodes-arter kännetecknas av en dorsalt belägen sköld hos hanar och honor. De flesta har en fyra stadier långa livscykel: ägg, larv, nymf och vuxen. Varje stadium kräver en blodmåltid för att utvecklas vidare, vilket ofta kräver olika värdar. Livslängden varierar men kan sträcka sig över fler år i kallare klimat.

Värdar och vektorer: Fästingarna är viktiga vektorer för flera patogener som påverkar människor och djur. Genom blodmåltiderna kan Ixodes-arter överföra Borrelia burgdorferi sensu lato och orsaka Lyme borrelios samt tick-borne encephalitis-virus (TBEV) i Europa och delar av Asien. Andra överförbara agens inkluderar Anaplasma phagocytophilum och olika Babesia-arter. Överföring sker oftast när fästingen har varit fastklädd under längre tid.

Artgrupper och regionala exempel: Viktiga arter är Ixodes ricinus i Europa, Ixodes scapularis och Ixodes pacificus i Nordamerika, samt Ixodes persulcatus i norra Europa och Asien. Dessa arter förekommer främst i fuktiga skogliga och gräsiga miljöer där de väntar i vegetationen (questing) på att få en värd att passera.

Förebyggande och kontroll: För att minska riskerna är det viktigt att undvika täta fästingar i fuktiga miljöer, använda långbyxor och myggmedel, samt noggrant kontrollera kroppen efter vistelse i skog eller gräsmark. Om en fästing fäster, bör den avlägsnas försiktigt med pincett. Vaccination mot TBE erbjuds i vissa länder och kan skydda mot en del regionala risker.