Inventeringarna

Inventeringarna är pluralformen av inventering, termen för en systematisk process att räkna, identifiera och dokumentera tillgångar eller objekt. I svenskan används ordet vanligtvis om lager- eller samlinginventeringar inom organisationer som museer, bibliotek, arkiv eller företag, men kan också användas som namn på ett specifikt projekt, en publikation eller en dokumentär som beskriver en inventoriesprocess.

Inom kulturarvs- och förvaltningspraxis syftar inventeringar till att skapa en översikt över ett bestånd, fastställa antal objekt, deras placering, äkthet, kondition, värde och proveniens. Dokumentationen inkluderar ofta metadatastandarder, unika identifikatorer och regler för klassificering, samt planer för åtgärder som bevarande eller omplacering. Processen kan genomföras periodiskt, vid nyanskaffningar eller inför omorganisering av samlingar och lager.

Historiskt har inventering varit central i Sveriges kulturarvsförvaltning, där museer och arkiv utvecklat system för registrering och digitalisering för att underlätta vård, ansvarsutkrav och tillgång till uppgifter. Resultatet av inventeringarna bidrar till transparens mot forskare och allmänhet, underlättar bevarandearbete och ger grund för uppföljning av tillgångarnas historia och bevarandebehov.

Sedan kan termen användas som en övergripande beteckning för liknande insatser i olika institutioner, och därmed följer olika metoder och utvecklingar beroende på sammanhang.