Inpassningar

Inpassningar är relationen mellan två sammanfogade delar i en mekanisk montering som definieras av de tillåtna avvikelserna från nominella mått och den därigenom uppkomna spel eller interferens mellan delarna. Begreppet används särskilt för att beskriva hur väl en axel passar i ett hål eller hur två ytor som ska röra varandra fungerar tillsammans.

De tre vanligaste kategorierna av inpassningar är fri passning, presspassning och övergångspassning. Fri passning innebär att hålet är större än axeln, vilket ger ett beständigt spel och enkel montering. Presspassning innebär att axeln är större än hålet och delarna måste pressas samman, vilket ger hög friktionsöverföring och nästan inget spel. Övergångspassning ligger mellan dessa ytterligheter och kan innebära antingen liten slutlig frisättning eller viss interiur beroende på tillverkningsvariationer.

Valet av inpassning påverkas av funktion, monteringssätt, driftförhållanden, termisk expansion och belastningar samt tillgången till tillverkningstekniker. I praktiken specificeras inpassningar med toleransklasser enligt standarder så att hål och axlar kommunicerar vilka avvikelser som accepteras.

Mätning och kvalitetssäkring av inpassningar sker med relevanta mätverktyg och gauger, exempelvis vid kontroller av hål, axlars diameter och passningszoner. Bristfällig eller felaktig inpassning kan leda till svår montering, ökat slitage eller försämrad funktion, medan en rätt vald inpassning bidrar till tillförlitlighet, lättare underhåll och önskat mekaniskt samband mellan komponenterna.