Injektionsvägar

Injektionsvägar avser metoder för att administrera läkemedel eller diagnostiska ämnen genom injektion med nål eller annan sprutapparat. De vanligaste injektionsvägarna är intravenös (IV), intramuskulär (IM), subkutan (SC) och intradermal (ID). Valet beror på vilket läkemedel som används, hur snabbt effekten ska uppnås och patientens tillstånd.

IV injektion administreras direkt i en ven och ger snabb, ofta jämn distribution av läkemedlet i hela kroppen. Fördelar är snabb verkan och god kontroll över dosen; nackdelar inkluderar behov av utrustning och stor risk för komplikationer som infektion, tromboflebit eller överdosering om dosen inte övervakas noggrant.

IM injektion placeras i muskeln, där blodflödet vanligtvis ger snabb absorption men kan vara periodiskt påverkat av muskels välbefinnande och plats. Denna väg används ofta för vaccine, vissa antibiotika och läkemedel som behöver snabbare effekt än SC utan att kräva IV-infusion.

SC injektion ges i det subkutana fettet och har generellt långsammare absorption än IM. Lämplig för läkemedel som kräver konstant eller långsam frisättning, som insulin och vissa hormoner eller antikoagulantia.

ID injektioner används för tester i överhuden, såsom tuberkulintest och allergitester, samt vissa vaccinationer. Absorptionen är mycket begränsad och volymen är liten.

Andra injektionsvägar inkluderar intratekal och epidural injektion i ryggmärgskanalen eller epiduralutrymmet för regional anestesi eller behandling, intraosseös injektion i benmärgen vid akuta situationer, intraartikulär injektion i en led, samt intraperitoneal injektion i bukhålan, ibland vid peritonealdialys eller mänsklig forskning. Säkerhets- och sterilteknik är avgörande oavsett väg.