Infiltrationskapaciteten

Infiltrationskapaciteten är den maximala hastigheten med vilken vatten kan infiltrera ned i marken under givna betingelser. Den beskriver hur mycket av nederbörden som kan tas upp av marken vid ytan innan ytvatten börjar bildas eller rinna av. Infiltrationskapaciteten är en central parameter inom hydrologi, markvetenskap och utformning av dagvattenlösningar.

Relationen till nederbörd: under ett regn infiltrerar vatten med hastigheten f(t) som är begränsad av infiltrationkapaciteten. Den vanliga relationen är f(t) = min(i(t), f_c(t)), där i(t) är nederbördens intensitet och f_c är infiltrationkapaciteten. Om i(t) > f_c uppstår ponding och infiltrationen sker med hastigheten f_c; om i(t) ≤ f_c infiltreras allt i takt med nederbörden.

Faktorer som påverkar: jordart och jordstruktur, porositet och hydraulisk ledning, markfuktighet innan regnet, vegetation och markskydd, ytskiktets tillstånd (tense och cratering/sealing), temperatur, markanvändning samt regnets intensitet och duration. Infiltrationskapaciteten tenderar att förändras över tid när marken blir våtare och infiltrationen utvecklas i relation till vattenfronten.

Mätning och modellering: fälttester som dubbelringsinfiltrometer och tensioninfiltrometer används för att uppskatta infiltrationen i fält. Vanliga hydrologiska modeller för att beskriva hur infiltrationen minskar över tid inkluderar Horton-modellen och Green‑Ampt-modellen. Infiltrationskapaciteten kan beskrivas med f_c(t) eller som ett uppsättning parametriska funktioner.

Användningar: kunskapen används i hydrologiska modeller, planering av dagvattenhantering i urbana områden, erosion- och avrinningsbedömningar samt jordbrukets bevattningsplanering. Se också infiltration, infiltration rate, Horton-modellen och Green‑Ampt-modellen.