Inandningsrisker

Inandningsrisker avser risken för skadlig inandning av ämnen i gas-, ång-, aerosol- eller dammform samt av fibrer i luften. Dessa risker uppkommer främst i arbetsmiljöer där människor hanterar kemikalier, byggmaterial och industriella processer, men kan även förekomma i boendemiljöer med dålig ventilation eller förorenad luft. Exponering kan ge akuta symtom som irritation i ögon, näsa och luftvägar, hosta och andfåddhet, eller långsiktiga effekter som kronisk lungsjukdom eller cancer, beroende på substans och exponeringens varaktighet.

Källor och former inkluderar damm från byggmaterial och mineraler, asbest och andra fibrer, samt kemiska ångor, lösningsmedel och aerosoler. Även metaller, trä- och fiberdamm och biologiska partiklar kan utgöra inandningsrisker. Exponering sker främst i arbetslivet, men även vid användning av vissa produkter hemma eller i offentliga miljöer. För att bedöma risker används luftkvalitetsmätningar och personbärbara exponeringstester.

Virkningar och riskbedömning: Inandning av vissa ämnen kan irritera luftvägarna, orsaka hosta och astmasymptom, eller leda till nedsatt lungfunktion. Långvarig exponering för damm och fibrer ökar risken för kroniska lungsjukdomar, interstitiell lungsjukdom och lungcancer. Särskilt utsatta grupper är arbetstagare inom bygg, gruvdrift och tillverkning.

Förebyggande åtgärder följer en hierarki av kontroller: eliminera eller ersätta farliga ämnen när möjligt; inför tekniska åtgärder som ventilation och slutna system; använd administrativa åtgärder och arbetsrutiner samt personlig skyddsutrustning vid behov. Regelverk och övervakning styrs i Sverige av Arbetsmiljöverket och EU-lagstiftning om exponeringar, med krav på riskbedömningar, övervakning och dokumentation. Vid akuta symtom efter inandning ska man flytta till frisk luft och söka medicinsk vård.