ISOvärden

ISO-värdet anger hur känslig en kamera eller film är för ljus. Det här värdet har sin bakgrund i ISO-standarden som samlar internationella regler för ljuskänslighet och har sina rötter i de äldre filmstandarderna ASA och DIN. I modern fotografering används ISO för att beskriva sensorns eller filmens ljuskänslighet, där lägre värden innebär lägre känslighet och högre värden högre känslighet.

I praktiken används ISO tillsammans med slutartid och bländare för att bestämma exponeringen. Varje gång ISO höjs med en hel stop ökar sensorns känslighet så att samma fotografiska scen kan fås med kortare slutartid eller mindre bländare. Omvänt krävs mer ljus när ISO sänks. Höga ISO-värden gör det möjligt att fotografera i mörkare miljöer eller med högre rörelsehastighet, men det medför också att bildbrus och ofta minskat dynamiskt omfång ökar.

Effekter på bildkvalitet är centrala. Låga ISO-värden ger vanligtvis renare bilder med större dynamiskt omfång och bättre färgåtergivning, medan höga ISO-värden ökar bildbruset och kan försämra färger och detaljåtergivning. Modern utrustning förbättrar visserligen prestandan vid högre ISO, men brus är ofrånkomligt i viss mån.

Praktiska råd: välj lågt ISO i gott ljus (ofta 100–200). Vid inomhus- eller kvällsfotografering kan ISO behöva höjas till 400–800 eller mer, beroende på ljuset och hur snabbt motivet rör sig. Många kameror erbjuder Auto ISO med begränsad maximal nivå för att balansera bekvämlighet och bildkvalitet.