IRspektroskopiska

IR-spektroskopi är en analytisk teknik som studerar hur molekyler absorberar infraröd strålning och därigenom får information om kemisk struktur och funktionella grupper. När en molekyl vibrerar ändras dess dipolmoment; endast vibrationer som ger en förändring i dipolmoment är IR-aktiva. Den resulterande absorptionsspektrumet visas vanligen som intensitet mot vågningsantalet i enheten cm⁻¹ och består av band som motsvarar olika bindningar och funktionella grupper.

Moderna IR-spektrometrar bygger ofta på Fourier-transformering (FTIR). En bredbandskällafting av IR-ljus, en interferometer och en detector registrerar interferogram som omvandlas till spektrum. Detektorvalen inkluderar DTGS och MCT, där MCT ger hög känslighet över ett brett vågningsområde. Vanliga metoder är transmission-IR, där samplet passerar genom en cell (till exempel med KBr-pellets), och ATR-IR (attenuated total reflectance) där provet placeras direkt mot en ATR-kristall.

Användningsområden inkluderar identifikation av organiska föreningar och funktionella grupper (t.ex. O-H, C=O, N-H), validering av kemiska strukturer, kvalitetskontroll och miljöanalys. Regionen 4000–400 cm⁻¹ innehåller de flesta funktionella band, medan fingerprint-regionen under cirka 1500 cm⁻¹ används för identifiering av ämnen genom unika mönster.

Fördelar inkluderar snabbhet, minimal provberedning och icke-destruktiv analys. Begränsningar innefattar svårigheter att lösa överlappande band, behov av referensbibliotek och luft- eller vattenrelaterad bakgrund i vissa applikationer.