Högspänningsöverföringsleder

Högspänningsöverföringsleder är system av elektriska ledare som används för att överföra elektricitet över långa avstånd vid hög spänning. De utgör ofta den huvudsakliga kopplingen mellan kraftverk och konsumentområden eller mellan olika delar av ett elnät. Vanligtvis är de överliggande luftledningar, men de kan även utgöras av nedgrävda kablar i särskilda kabelstråk. Högspänningsnivåer definieras generellt som långt över distributionsnivå och omfattar allt från cirka 110 kV upp till flera hundra kilovolt; mycket långa eller under haven brukas ibland växelström över 1 000 kV eller likström (HVDC) för särskilda länkar.

Konstruktion och komponenter består av ledare som ofta är av aluminium eller aluminium med stålstruktur i en ACSR-konstruktion, ibland som buntledningar där två eller fler underledare används per fas för ökad kapacitet och minskat corona. Ledarna stöds av bärstolpar eller torn, med isolatorer för att avskilja ledningen från marken och betongfunderingar eller tornfästen. Ofta används ett skärmlinjens eller en jordkabel ovanför som luftig varnings- och rapportnät för att skydda mot blixtnedslag. Kraftnätet kompletteras av celler i stationer för stegvis upp- eller nedtransformering, avstängningar och skyddsanordningar.

Driftsmässigt varierar spänningsnivåerna och konfigurationer beroende på avstånd, kapacitet och nätstruktur. AC-ledningar används vanligtvis för relativt korta eller medellånga sträckor, medan HVDC används för långa länkar och underhavskablar, eftersom de ger fördelar i effektflödesstyrning och förluster vid mycket långa avstånd, trots högre omvandlingskostnader.

Underhåll och miljö påverkas av väder, temperatur och vind, vilket kräver regelbunden inspektion, till exempel via drönare eller helikopter, samt snö- och vegetationhantering för att upprätthålla prestanda och säkerhet.