Höftstabilatorer

Höftstabilatorer är ett begrepp som används för att beskriva både yttre stabiliserande anordningar och de anatomiska strukturer som bidrar till höftledens stabilitet. I klinisk praxis används ofta externa höftstabilatorer eller höftortoser vid rehabilitering efter skada eller kirurgi för att begränsa rörelseomfång, stödja kapseln och minska risken för luxation. Stabilitet i höften uppnås genom en kombination av benets form, ledkapseln och ligamentsystemet samt de omgivande musklerna, särskilt gluteus medius och minimus, iliopsoas samt labrum som tätar ledgropen.

Användning och typer

Extern höftstabilator används vid rehabilitering efter höftluxation, höftfraktur eller total höftoperation. De finns i hårda ortoser som fixerar höften i ett begränsat rörelseomfång och i dynamiska stabilisatorer som ger mjukt stöd under aktivitet. Hos spädbarn och småbarn används ibland ortoser vid medfödda eller tidiga höftproblem för att främja stabilitet och korrekt ledutveckling.

Indikationer och effekt

Behovet av höftstabilatorer bedöms av vårdgivare utifrån tillstånd och rehabiliteringsmål. Fördelar inkluderar ökad stabilitet och minskad risk för luxation eller felpositionering; nackdelar kan vara obehag, hudproblem och begränsad rörlighet. Effektiviteten varierar och beror på korrekt anpassning, följsamhet och diagnos.

Se även

höftled, höftartros, höftluxation, ortoser, ortopedisk rehabilitering.