Höftluxation

Höftluxation, eller dislokation av höftleden (articulatio coxae), är en akut skada där caput femoris inte längre är korrekt i acetabulum. Tillståndet är ovanligt jämfört med höftfrakturer och uppträder framför allt vid högenergetiska skador, till exempel bilolyckor eller faldolyckor, främst hos yngre vuxna. Det kan också förekomma i samband med höftproteskirurgi eller hos barn i vissa medfödda eller posttraumatiska tillstånd.

Det finns olika typer av höftluxation. Den vanligaste är posterior luxation, där låret är förkortat, adducerat och inåtböjt. Anterior luxation är mindre vanlig och kännetecknas av abduktion och utåtrotation, ofta med viss flexion. Låsning och smärta i höftregionen är vanligt, och patienten har svårigheter att röra benet. Neurovaskulära skador i benen kan förekomma och ska bedömas systematiskt.

Diagnostik innefattar snabb klinisk bedömning samt laboratorie- och bilddiagnostik. Anamnes och status följs av röntgen av bäcken och höft; datortomografi eller MRT kan senare användas för att bedöma samtidig fraktur eller mjukdelsskada.

Behandling är en nödsituation som kräver snabb åtgärd. I de flesta fall utförs en sluten reduktion under full anestesi eller sedering så tidigt som möjligt, följt av bildgivning för att säkerställa korrekt återplacering. Om reduktion inte är möjlig eller om det finns associerade frakturer eller mjukdelsskador krävs öppen reduktion. Efter reduktion följer immobilisering och en kontrollerad rehabiliteringsplan med gradvis viktläggning och fysioterapi. Komplikationer kan inkludera avaskulär nekros i caput femoris, posttraumatisk artros, återkommande luxation och nervskada.

Prognosen beror på snabbhet och kvalitet i behandling, samt förekomsten av komplikationer. Tidig återhämtning och uppföljning hos ortoped och fysioterapeut är viktig.