Hälsoutfall

Hälsoutfall är resultat som speglar hur en person eller en population mår hälsomässigt efter en hälsoinsats, sjukdomsförlopp eller exponering. Begreppet används inom klinisk forskning, hälsoekonomi och folkhälsa för att jämföra effekter av olika behandlingar, prevention eller policy. Ett hälsoutfall kan vara objektivt, som överlevnad eller förekomst av komplikationer, eller subjektivt, som upplevd livskvalitet eller funktionsnivå.

Vanliga kategorier av hälsoutfall inkluderar dödlighet (mortalitet), förekomst och svårighetsgrad av sjukdomar (morbidity), återinläggningar till vård, biverkningar, funktionell förmåga och arbetsförmåga. Patientrapporterade utfallsmått (PROMs) fångar hur patienter upplever sin hälsa, smärta och vardagsförmåga. I hälsoekonomi används även kvantitativa mått som kvalitetsjusterade levnadsår (QALYs) och andra ekonomiska mått.

Mätning av hälsoutfall bygger oftast på kliniska data från studier och vårddokumentation, självrapporterade uppgifter från patienter eller registrerad information. Val av utfall beror på problemet, interventionsinriktningen och beslutsnivån. I kliniska prövningar används primära utfall som bäst fångar effekten av interventionen, medan sekundära utfall ger information om mekanismer och långsiktiga konsekvenser.

Användningen av hälsoutfall är central för relevansbedömning av behandlingar, jämförelser mellan vårdgivare och beslut om resursfördelning. Goda utfall behöver vara validerade, relevanta för målgruppen och mätbara med tillförlitliga instrument.

Begränsningar inkluderar val av mått, missvisande surrogatmått, bias i studieupplägg, tidsramar och begränsad generaliserbarhet. Hela bilden av en intervention kan behöva förstås genom flera olika utfall och långsiktiga uppföljningar.