Huvudökningar

Huvudökningar är en beskrivande term som används för att beskriva onormal ökning av huvudomfång eller skallevolym. Termen fungerar som en sammanfattning av olika tillstånd där skallen växer eller svullnar utanför det som är förväntat för ålder och kön. Denna fras är inte en enskild diagnos utan beskriver symptom som kan bero på olika underliggande orsaker.

I spädbarn är en snabb ökning av huvudomfång ofta det första varningssignalen. Hos äldre barn och vuxna är en pågående eller plötslig ökning mindre vanligt och bör utredas tillsammans med en neurologisk undersökning. Andra tecken kan vara förändrad skalleform, huvudvärk, kräkningar eller utvecklingsförseningar.

Orsakerna är varierande. Vanliga orsaker inkluderar hydrocefalus, där cerebrospinalvätska byggs upp och trycket i skallen ökar; craniosynostos, där kraniebenens suturer stängs tidigt och skalleformen förändras; familjär makrocefali; genetiska syndrom; samt tumörer eller ödem som påverkar huvudomfånret.

Diagnostik innefattar regelbunden mätning av huvudomfång och neurologisk bedömning, ofta i kombination med bilddiagnostik som ultraljud hos små barn med öppna fontaneller och senare CT eller MRI. Genetisk utredning kan övervägas vid misstanke om ett ärftligt syndrom.

Behandling beror på underliggande orsak. Exempelvis kan hydrocefalus kräva shunt eller endoskopisk ventrikulostomi, craniosynostos kan behöva kirurgisk korrigering, och behandling av tumörer eller ödem kan vara kirurgisk eller medicinsk. God prognos kräver ofta tidig upptäckt och fortsatt uppföljning av tillväxt och utveckling.