Huvudförhandlingen

Huvudförhandlingen är den centrala muntliga fasen i ett svenskt rättegångsmål. Den utgör den delen där fakta, bevis och yrkanden prövas direkt av domstolen efter förberedelse och åtal eller civil process. I brottmål leds huvudförhandlingen vanligtvis av en domare och kan även omfatta nämndemän; parterna är den åtalade, åklagaren och den tilltalades försvarare. I civilmål är huvudförhandlingen en process där käranden och svaranden, med sina ombud, gör sin sakframställning och presenterar bevisning.

Under huvudförhandlingen förs vittnen till högt hörande och korsförhörs av motparter. Sakkunniga kan höras genom särskilda expertuttalanden. Bevisning i form av dokument, fotografier och tekniska rapporter läggs fram och granskas. Förhandlingens offentliga karaktär i allmänhet följer av principen om offentlighet, dock med undantag i vissa fall där sekretess är påkallad.

Parterna har rätt att närvara, yttra sig och få sina yrkanden prövade av domstolen. Förhandlingen följer regler för bevisning och sakframställning samt tidsramar som domstolen bestämmer. Efter avslutad förhandling meddelar domstolen dom eller beslut, och i brottmål sker ofta dom med bedömning av skuld samt, i anslutning till eller separat, påföljder.

Sammanfattningsvis är huvudförhandlingen den rättsliga prövningens huvudsakliga arena där parter, bevis och yrkanden möts och avgörandet fattas.