Hormonproducerande

Hormonproducerande syftar på celler, vävnader eller organ som syntetiserar och utsöndrar hormoner, kroppens signalsubstanser som transporteras via blodet och reglerar en mängd fysiologiska processer. De viktigaste endokrina körtlarna är hypotalamus, hypofysen, sköldkörteln, binjurarna, bukspottkörteln samt könskörtlarna. Även levern, mag-tarmkanalen och fettvävnaden bildar och utsöndrar hormoner som del av viktiga kommunikationssystem.

Hormonerna kan klassificeras efter deras syntes: peptid- och proteinhormoner (t.ex. insulin, tillväxthormon) bildas som prekursorer som bearbetas i endoplasmatiska retiklet och Golgiapparaten, lagras i sekretoriska vesiklar och frisätts vid behov. Steroidhormoner (t.ex. cortisol, östrogen och testosteron) bildas ur kolesterol i mitokondrier och i det endoplasmatiska retikulumet och passerar cellmembranet. Aminhormoner (såsom adrenalin och noradrenalin) och sköldkörtelhormonerna T3 och T4 härstammar från tyrosin.

Utsöndringen styrs av neuroendokrina axlar, särskilt det hypotalamus-hypofys-neuroendokrina systemet, med hormoner som frisätts som svar på nervsignalering eller andra signalsubstanser. Dessa hormoner verkar ofta via negativ återkoppling som reglerar produktion och frisättning och därmed upprätthåller homeostas.

Betydelsen av hormonproducerande vävnader är stor för metabolism, tillväxt, reproduction och stresssvar. Förlust eller överproduktion av hormoner kan leda till endokrina sjukdomar, exempelvis diabetes mellitus typ 1 och typ 2, sköldkörtelsjukdomar, binjurebarksobalanser, hypofysrubbningar och infertilitet, liksom metabola eller kardiovaskulära komplikationer.