Hjärtultraljud

Hjärtultraljud, eller ekokardiografi, är en bilddiagnostik som använder ultraljudsstrålar för att avbilda hjärtats struktur och funktion i realtid. Undersökningen är vanligtvis icke-invasiv och har stor klinisk nytta för att bedöma hjärtats storlek, väggrörelser och klafffunktion.

Under undersökningen placeras en handhållen transducer över bröstet och ofta med lite gel mellan huden och transduktorn. Enheten sänder ultraljud och fångar återreflekterade signaler som bildar rörliga bilder av hjärtats kammare, förmak, klaffar och omgivande strukturer. Doppler-tekniker mäter blodflöden och hastigheter, vilket gör det möjligt att bedöma klaffstenos, klaffinsufficiens och tryckskillnader över olika delar av hjärtat. Det finns också 3D-ekokardiografi som ger tredimensionella bilder.

Det finns flera modaliteter. Transthorakal ekokardiografi (TTE) används oftast och är förstahandstekniken. Transesofageal ekokardiografi (TEE) innebär att en sond förs ned i esofagus för bättre bilder av posteriora strukturer som vänster atrium och klaffar. Stress-ekokardiografi utförs med fysisk eller farmakologisk stress för att bedöma ischemi och pumpfunktion.

Indikationer inkluderar misstänkt eller känd klaffsjukdom, hjärtsvikt, misstanke om medfödda missbildningar, perikarddränering eller misstänkt tromb och emboli. Säkerheten är hög; TTE är mycket låg risk medan TEE bär mindre invasiva risker och kräver lämplig bedövning. Begränsningar inkluderar beroende av operatörens erfarenhet och bildkvalitet som kan påverkas av patientens kroppstyp eller lungsjukdom.