klaffsjukdom

Klaffsjukdom, eller valvulär hjärtsjukdom, är en samlingsbenämning för sjukdomar som drabbar någon av hjärtats fyra klaffar: mitral-, aortaklaffen, trikuspidalklaffen och pulmonalklaffen. Vanligast är förändringar som klaffstenos (förträngning) eller klaffinsufficiens (läckage), ibland båda.

Orsakerna varierar och kan vara medfödda klaffmissbildningar, degenerativa eller åldersrelaterade förändringar, reumatisk feber, infektiös endokardit eller andra sjukdomstillstånd. Etiologin påverkar behandlingsval.

Symptom uppträder ofta först när kardiell funktion påverkas; vid betydande stenos eller insufficiens kan patienten känna andfåddhet, trötthet, bröstsmärta eller svimning. Vid auskultation hörs ofta avvikande blåsljud; senare tecken kan vara tecken på hjärtsvikt.

Diagnostik görs huvudsakligen med ekokardiografi som bedömer klaffens struktur och blodflöde. Andra undersökningar kan vara elektrokardiogram, lungröntgen och kompletterande bildstudier vid behov.

Behandling beror på sjukdomens svårighetsgrad och symptomen. Milda fall kan följas upp med livsstilsåtgärder; medicinering används för att kontrollera symtom och riskfaktorer. Vid allvarliga tillstånd eller snabb försämring övervägs klaffbyte eller klaffreparationsoperation, ofta via öppen kirurgi eller transkatetertekniker som TAVI för aortaklaffen. För vissa fall av mitral insufficiens finns perkutana alternativ som mitralclips. Antikoagulation kan övervägas vid mekanisk protes eller andra indikationer.

Förebyggande arbete är viktigt i vissa etiologier, exempelvis tidig behandling av streptokockinfektioner för att förebygga reumatisk feber; moderna riktlinjer begränsar dock antibiotikaprofylax till särskilda riskpatienter.

Prognosen varierar beroende på typ, orsak och behandling. Tidig diagnos och rätt behandling förbättrar ofta livskvalitet och överlevnad.