Hjärnblödning

Hjärnblödning är en medicinsk nödsituation som innebär blödning i hjärnan eller i de omgivande hinnorna och skallen. Den uppstår när ett blodkärl rupturerar och blod läcker ut i hjärnvävnad eller i rum mellan hjärnhinnorna. Blödningen kan vara intracerebral (intraparenkymatös), subarachnoidal, eller förekomma som subdural eller epidural hematom. Storleken och platsen avgör hur allvarligt tillståndet är.

Orsakerna varierar. Vanliga riskfaktorer inkluderar långvarig, svår hypertoni, ruptur av aneurysm eller arteriovenös missbildning (AVM), huvudtrauma, samt användning av antikoagulantia eller antitrombotiska läkemedel. Åldersrelaterade förändringar i blodkärl och vissa tumörer kan också bidra. Hjärt- och kärlsjukdomar ökar risken.

Symtomen kommer plötsligt och kan inkludera plötslig, kraftig huvudvärk, förvirring eller medvetandeförlust, svaghet eller domningar i ansikte, arm eller ben särskilt på ena sidan, afasi eller synpåverkan, illamående och nackvärk eller stelhet. Vid större blödningar ses ofta snabb försämring av medvetande.

Diagnos ställs vanligtvis med en akut datortomografi utan kontrast för att avgöra om och var blödningen finns. MRI kan användas senare eller vid mindre tydlig CT. Angiografi eller CT-angiografi kan behövas för att hitta aneurysm eller AVM. Blodprover och neurologiska undersökningar kompletterar bedömningen.

Behandling kräver snabb vård och bedömning av behov av kirurgi. Målet är att stoppa blödningen, kontrollera blodtrycket, behandla orsaker som kan ha utlöst blödningen och minska intrakraniellt tryck. Kirurgiska ingrepp kan vara hematomavlägsnande, aneurysmklippning eller endovaskulär ocklusion. Rehabilitering är vanligt efteråt.

Prognosen är mycket beroende av blödningens storlek och plats samt hur snabbt vård ges. Intrakraniell och subarachnoidal blödning har hög mortalitet och kan leda till långvariga funktionsnedsättningar. Förebyggande är främst blodtrycks- och riskfaktorkontroll, rökstopp och skydd mot huvudtrauma.