Hemlighetsdelning

Hemlighetsdelning är en kryptografisk metod för att dela upp en hemlighet i flera delar, så kallade shares, där ingen enskild part kan avgöra vad hemligheten är utifrån sin egen andel. Endast en förutbestämd grupp av shares kan tillsammans rekonstruera hemligheten. Detta görs vanligtvis genom ett krav på att minst k shares måste samlas för att återställa hemligheten, medan färre än k shares inte ger någon meningsfull information.

En vanlig konstruktion kallas k-av-n-hemlighetsdelning. En typisk lösning använder polynomteori: hemligheten s ersätts av konstanten i ett polynom av grad k-1 över ett ändligt fält. Varje deltagare får en punkt av polynomet som sin share. Genom att samla k olika shares kan man bestämma polynomets konstantterm, vilket motsvarar hemligheten. Med färre än k shares ger interpolationen inte tillräcklig information för att rekonstruera s. Värdefullt är att varje enskild share i sig avslöjar minimalt om hemligheten, vilket ger informationsteoretiskt skydd i idealiska fall.

Historiskt uppträdde hemlighetsdelning oberoende i Shamir (1979) och Blakley (1979). Sedan har olika varianter utvecklats, till exempel verifikabel hemlighetsdelning (VSS) som säkerställer att delar är konsistenta, och ramp- eller generaliserade modeller som tillåter olika nivåer av information beroende på antal shares.

Användningsområden inkluderar säkert nyckel- och konfigurationshantering i osäkra miljöer, distribution av nycklar över flera parter, samt säkra samarbeten i moln- och distribuerade system. Begränsningar omfattar behov av säkra kanaler för fördelning, risk för förlust av shares och hantering av felaktiga eller skadade delar.