Helingstiden

Hellingstiden är den period då skadad vävnad reparerar sig och gradvis återfår funktion. Längden varierar avsevärt mellan olika vävnader och skadetyp samt mellan olika patienter, beroende på ålder, hälsa och livsstilsfaktorer. Hos friska vuxna är perioden ofta längre för allvarligare skador än för små sår.

Hud- och mjukvävnadsläkning: små sår läker vanligtvis inom några dagar till två veckor; djupare eller infekterade sår och sår som kräver kirurgisk sutur kan behöva flera veckor. Skelettfrakturer: tecken på läkning uppträder ofta inom cirka 6–8 veckor, men full styrka och återgång till normal funktion kan ta flera månader, särskilt hos äldre eller vid komorbida sjukdomar. Senor- och ligamentskador läker ofta i intervallet från några veckor till flera månader. Brosk- och ledvävnadsrelaterade skador läker långsamt, ibland under månader och ibland med bestående begränsningar. Inre kirurgiska sår följer vanligtvis en tidsram som beror på lokalisation och infektion.

Faktorer som påverkar helingstiden inkluderar ålder, näringsstatus och underliggande sjukdomar (t.ex. diabetes och kärlsjukdomar), rökning, övervikt och immunstatus. Lokal kärlförsörjning, infektioner, immobilisering eller för snabb eller bristfällig rehabilitering samt vissa läkemedel (t.ex. kortikosteroider eller strålning) kan förlänga läkningsperioden.

Läkningsprocessen bör följas av vårdgivare som kan anpassa rehabilitering och återgång till aktivitet. Tecken på försämrad läkning, såsom ökande smärta, svullnad eller tecken på infektion, kräver medicinsk utvärdering. Eftersom helingstiden är individuell bör prognoser och planer uppdateras regelbundet.