Havsbottenmiljöer

Havsbottenmiljöer avser de olika livsmiljöer som finns på havets botten. De kännetecknas av högt tryck, litet eller inget ljus och temperaturer som varierar med djupet. Underlagets sammansättning – slam, sand, leror eller grus – avgör vilka organismer som kan leva där och hur näring når bottnen.

Vanliga havsbottenmiljöer finns på kontinentalhyllan och kontinentsockeln samt i djupare zoner som abyssala slätten och hadalzonen. Geologin formar samhällen: mjuka sediment, klippformationer, branter och kanjoner skapar olika livsmiljöer. Demersala fiskar, musslor, kräftdjur och andra bottendjur är vanliga i hyllzonen, medan abyssala och hadala områden huserar specialiserade arter som klarar extremt tryck och lågt näringsflöde. Särskilda miljöer runt hydrotermiska ventiler och kalla fläckar drivs av kemosyntes och stödjer unika samhällen som saknar ljusbaserad energi.

Funktioner och energi: i de ljusfattiga områdena kommer energi främst från det som faller ned från överliggande vattenmassor (marinsnö) eller från geotermiska och kemiska processer vid ventilerna. Denna energi stödjer detritivorer, filtratörer och andra bottendjur. Biodiversitet och biomass varierar med habitat och topografi, med ofta högre täthet vid geologiskt komplexa strukturer såsom berg och fästen.

Hot och forskning: havsbottenmiljöer påverkas av människan genom bottennära trålning, djuphavsutvinning, utsläpp och klimatförändringar som ändrar syre, temperatur och pH i vattnet. Forskning bedrivs med ROV/undervattensfarkoster, akustisk kartläggning, sedimentkärnor och fältstudier för att förstå ekosystemens funktion och stödja bevarande och reglering av exploatering.