Handskriftsanalys

Handskriftsanalys, även känt som grafologi, är studiet av handstil för att dra slutsatser om en persons karaktär, personlighet eller psykiska tillstånd. Metoden bygger på antagandet att handstilen är en unik och personlig manifestation av hjärnans motoriska funktioner, påverkad av en individs unika biologiska och psykologiska egenskaper. Analysen undersöker olika aspekter av handskriften, såsom storlek, form, lutning, tryck, mellanrum mellan bokstäver och ord, samt linjernas jämnhet och kopplingar.

Historiskt sett har handskriftsanalys använts inom olika områden, inklusive rättsmedicin för att identifiera eller verifiera dokument, samt inom rekrytering och personlighetsbedömning. Förespråkare menar att specifika mönster i handstilen kan korrelera med personlighetsdrag som introversion, extroverion, ärlighet, kreativitet eller ångest. Till exempel kan en stor handstil associeras med en utåtriktad personlighet, medan en liten handstil kan indikera introversion. En rak lutning kan tolkas som objektivitet, medan en stark lutning åt höger kan tyda på känslomässighet.

Dock är handskriftsanalys inte allmänt accepterad som en vetenskaplig metod inom den akademiska psykologin. Många studier har inte kunnat påvisa en tillförlitlig koppling mellan handstilens egenskaper och personlighetsdrag eller beteenden. Kritiker pekar på bristen på empiriskt stöd och risken för subjektiv tolkning av analyserna. Därför betraktas handskriftsanalys ofta som en pseudovetenskap. Trots detta fortsätter metoden att vara populär inom vissa kretsar för personlig utveckling och underhållning.