Gångyta

Gångyta är ett begrepp inom arkitektur, planering och fastighetsbranschen som beskriver den del av en yta som är avsedd för gång och där framkomlighet är fri från hinder. Begreppet används både i rumslig planering och i fastighetsbeskrivningar för att ange hur stor del av golvytan som är tillgänglig för att gå, gå runt möbler eller passera mellan olika zoner.

I praktiken handlar gångytan om den fria gångzonen i ett område: korridorer, entréer och ytor mellan möbler. En tillräcklig gångyta är central för säkerhet, funktion och tillgänglighet, särskilt när man planerar för rullstol, barnvagn eller personer med nedsatt rörelseförmåga.

Mätning och beräkning: Gångytan definieras som den sammanhängande fria gångzonen; den kan variera mellan rum och påverkas av möblering och fasta installationer. Vid planeringsarbete identifierar man först hinder och därefter konfigurerar ytan så att gångsträckor och svängutrymmen uppfyller de krav som gäller. I praktiken används ofta ritningar och måttprogram för att säkerställa att nödvändiga farter och passage är tillräckliga.

Regler och standarder: Krav på gångytor regleras i nationella bygg-, tillgänglighets- och brandsäkerhetsstandarder. I Sverige behandlas ofta frågor om gångvägar och fri bredd i Plan- och bygglagen samt Boverkets byggregler. Exakta mått varierar med byggnadstyp och användning, så vägledning hämtas från lokala föreskrifter.

Användning: På ritningar används ofta termen gångyta för att beskriva hur mycket fri framkomlighet som finns i ett utrymme, vilket påverkar planering av möbler och flöden vid utrymning.