Gångplaner

Gångplaner är planer och strategier för utformning och förvaltning av gångtrafik i urbana miljöer. Begreppet används främst av svenska kommuner och regionala myndigheter och är ofta en del av bredare planer som översiktsplaner, detaljplaner eller gång- och cykelplaner. Syftet är att skapa säkra, tillgängliga och attraktiva gångmiljöer samt att främja hållbara transporter och minska beroendet av bil.

Innehåll i en gångplan brukar beskriva var gångvägar ska finnas, hur de kopplas till kollektivtrafik, arbetsplatser, bostadsområden och rekreationsområden. Detaljer som trottoarer, övergångsställen, skyltning, belysning och tåliga och halksäkra ytor ingår ofta. Planen kan också omfatta anpassningar för tillgänglighet, färdvägar, grönområden, stadsrum, sittplatser och underhållsfrågor. Gångplaner harmoniseras ofta med cykelplaner och andra trafikåtgärder, såsom fartdämpande åtgärder eller skapa framför allt trygga korsningar.

Processen för framtagning av en gångplan sker vanligtvis genom kartläggning av nuvarande förhållanden, behovsanalys, utformning av åtgärder och kostnadsberäkningar, samråd med invånare och verksamheter samt beslut i kommunal planering. Implementering sker via detaljplaner, projektering och byggnation, ofta i uppdelade faser.

Effekter av väl utarbetade gångplaner inkluderar ökad gångtrafik, bättre tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar, ökad trygghet och folkhälsa samt potentiellt lägre biltrafik och bättre luftkvalitet. Rättslig ram för kommunal planering i Sverige regleras främst av Plan- och bygglagen och gångplaner bör vara förenliga med kommunens övergripande mål.