Gruvutvinning

Gruvutvinning är processen att utvinna mineraler och metaller ur jordens skal. Den inkluderar prospektering, brytning och bearbetning samt transport. Vanliga produkter är järn, koppar, bly, zink och guld, samt industriella mineraler som fosfat och kalciumkarbonat. I vissa regioner utvinns även kol.

Historiskt har gruvutvinning varit en viktig motor för ekonomisk utveckling. Antika gruvor användes med enkla verktyg för koppar, järn och ädla metaller. Industrialismen lade till mekanisering, storskalig produktion och öppna dagbrott. Under 1900-talet utvecklades nya tekniker för brytning, ventilation och bearbetning.

Moderna gruvor drivs främst som öppna dagbrott eller underjordiska gruvor. Öppna dagbrott används nära ytan; underjordsgruvor när malmen finns djupare. Efter brytningen följer krossning och malning samt metallurgisk behandling för att framställa koncentrat eller färdigt metall.

Gruvutvinning påverkar miljön genom markförändringar, damm, vattenförorening och risk för erosion. Avfallshantering i tailings kräver långsiktig kontroll. Arbetsplatser innebär risker som ras och gaser; därför krävs säkerhet, ventilation och utbildning.

Drift regleras av tillstånd, miljötillstånd och arbetsmiljölagstiftning. Gruvnäringen är kapital- och arbetsintensiv och ofta viktig för export. Krav på klimat, vatten och landskapsvård ökar.

Framtiden inom gruvutvinning fokuserar på ökad effektivitet, automatisering och återvinning. Kritiska mineraler som litium och kobolt ökar efterfrågan, och cirkulär ekonomi formar hur gruvor används och avvecklas.