Glykosidiska

Glykosidiska hänvisar till ämnen eller bindningar som involverar glykosidiska kopplingar mellan sockerarter eller mellan ett socker och en annan molekyl (aglykone). En glykosidisk bindning är en kovalent koppling uppbyggd av ett socker och ofta en annan molekyl, och är central i kolhydratkemi och biologi.

Glykosidiska bindningar kan vara O-glykosidiska eller N-glykosidiska, beroende på om bindningen sker via syre respektive kväve i aglykone-molekylen. Bindningarna kan vara alfa- eller beta- beroende på konfigurationen vid anomera kolatomen. Dessa egenskaper påverkar till exempel hur hårt bindningen bryts ned i kroppen och av vilka enzymer den påverkas.

Exempel på glykosidiska föreningar inkluderar disakarider som sackaros (glukos- och fruktosenheter) med en α-1,2-glykosidisk bindning; maltos (α-1,4); och laktos (β-1,4). Polisakarider som stärkelse består av α-1,4- och α-1,6-bindningar, medan cellulosa består av β-1,4-bindningar. Glykosider förekommer också som glykosider i växter, där en sockerkomponent kopplas till en icke-socker aglykone.

Inom farmakologi utgör glykosider (glykosider) en viktig grupp där socker- moiety kallas glykon och aglykone bestämmer den biologiska aktiviteten. Exempel är hjärtglykosider som digoxin, där glykosiden påverkar löslighet och metabolism. Enzymer som glykosidaser hydrolyserar glykosidbindningar och reglerar därmed nedbrytningen av dessa molekyler.

Metabolismen och biosyntesen innefattar glycosyltransferaser som bildar glykosidbindningar i kolhydrater, proteiner och lipider, samt enzymatiska mekanismer som bryter ned eller modifierar glykosider under organismens livsprocesser.