Glaselektrodemåling

Glaselektrodemåling är en metod som använder glasbaserade elektroder för att mäta elektriska potentialer eller jonaktivitet i lösningar och biologiska prover. Den vanligaste tillämpningen inom fysiologi och neurobiologi är intrcellulär registrering med glasmikroelektroder, där en mycket fin glastipp förs in i en cell för att registrera membranpotentialer eller andra inre elektriska signaler.

Principen bygger på att glaset fungerar som en jonledare genom glasmembranet och att den utsatta lösningen ger en potentialskillnad som avläses av en högimpedansförstärkare kopplad till en referenselektrod i lösningen. För intrcellulär registrering används små, välkapade kapillärer av borosilikatglas som tippas till diametrar i storleksordningen 0,5–2 μm. Tippet fylls vanligtvis med en elektrolytlösning (t.ex. 3 M KCl) och har en relativt hög spetsmotstånd (ofta 10–100 MΩ). Vid mätningens gång registreras potentialskillnaden mellan intraceellulär lösning och referenselektroden.

Användningsområden inkluderar registrering av membranpotentialer i nerv- och muskelceller, studier av aktionspotentialer och jonkanaler, samt ibland mätningar inom växtfysiologi eller andra celler där intrcellulära uppgifter önskas. Glasbaserade pH-elektroder, som också bygger på glasteknik, används för att mäta vätejonaktivitet i kemiska och biologiska prover och kräver kalibrering med standardbuffertlösningar.

Kalibrering och underhåll är avgörande: pH-elektroder kalibreras ofta med två eller tre buffertlösningar, medan intrcellulära elektrodens offset och spetsens resistans övervakas före varje mätning. Glaset är bräckligt och kräver försiktighet vid hantering och rengöring efter användning.