Gelstyrkan

Gelstyrkan är ett mått på hur mycket ett gelélikt material motstår deformation när en yttre belastning verkar på det. Den beskriver gelens styvhet och mekaniska integritet under hantering och användning. I praktiken används gelstyrka ofta som kvalitetsmått inom livsmedels- och läkemedelsindustrin.

Inom gelatinindustrin är Bloom-styrka vanligt förekommande. Bloom-testet är en standardiserad metod där gelatin löses upp till en specifik koncentration och får sätta under kontrollerade förhållanden. Den vikt i gram som krävs för att pressa ned en plunger 4 mm i en bestämd gelkub bestämmer Bloom-värdet. Ett högre Bloom-värde indikerar en starkare gel.

För andra geléer används olika metoder för att bedöma gelstyrkan. Texturanalyser med en texturmätare eller penetrationsprov mäter den kraft som krävs för att deformera eller bryta gelen. Reologiska tester ger mått som lagrad elasticitetsmodul (G') och förlorad modul (G''), vilka speglar gelens elasticitet och viskositet.

Faktorer som påverkar gelstyrkan inkluderar typen av gelformande ämne (t.ex. gelatin, agar, pektin), dess koncentration, gelationstemperatur och tid, pH, jonstyrka samt tillsatser som socker eller salt. Tvärbindningar mellan molekyler och närvaro av multivalent joner kan kraftigt stärka nätverket.

Användningar omfattar livsmedelsprodukter som geléer och desserter samt läkemedels- och biomedicinska hydrogeler där gelstyrkan påverkar textur, stabilitet och frisättning av aktiva ämnen.

Se även: Bloom-styrka, Rheologi, Hydrogeler, Tvärbindning.

---