Gånghastighet

Gånghastighet är den medelhastighet som uppnås när en person går i ett normalt tempo. Den anges vanligtvis i meter per sekund (m/s) eller kilometer per timme (km/h) och används som ett sammanfattande mått på funktionell förmåga i klinisk praxis och epidemiologisk forskning. Gånghastigheten speglar faktorer som balans, styrka, koordination och kardiovaskulär kondition och kan påverkas av ålder, sjukdom och miljö.

Normala värden för friska vuxna ligger ofta i intervallet cirka 1,2–1,4 m/s (motsvarande omkring 4,3–5,0 km/h). Hos äldre personer eller vid olika sjukdomstillstånd är gången ofta långsammare och kan ligga under 1,0 m/s. En långsammare gånghastighet är kopplad till ökad risk för fall, funktionsnedsättning, vårdbehov och i vissa populationer ökad mortalitet.

Användningen av gånghastighet inkluderar bedömning av funktionell status, prognostisk riskbedömning och uppföljning av behandlingseffekt. Den används ofta inom geriatrik och rehabilitering för att följa patienters utveckling och behov av stöd eller anpassningar i vardagen.

Mätningsmetoder varierar men bygger vanligtvis på att mäta hur långt en person går i sitt vanliga tempo under en bestämd sträcka. Vanliga protokoll omfattar gångtester över 4–6 meter eller 10 meter, där hastigheten beräknas som sträcka delad med tid. Faktorer som påverkar resultatet inkluderar längd och benlängd, smärta, neurologiska tillstånd och miljön.