Försörjningsskyldighet

Försörjningsskyldighet är ett juridiskt begrepp inom svensk familjerätt som innebär att vissa personer har ett lagstadgat ansvar att bidra till underhållet av en make, maka eller sambo, samt barn. Begreppet regleras främst i lagen om underhållsbidrag och i äktenskapsbalken, och syftar till att säkerställa att barn och ekonomiskt beroende vuxna får tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna leva ett värdigt liv.

Enligt svensk lag har föräldrar ett ansvar att försörja sina minderåriga barn, och detta ansvar kan även omfatta barn som är över 18 år om de fortfarande studerar eller har särskilda behov. Försörjningsskyldigheten gäller även försambo som har ett registrerat partnerskap eller lever i samboförhållande, liksom för makar i ett äktenskap. I sådana fall kan en part kräva ekonomiskt stöd från den andra om dennes ekonomiska situation tillåter det.

Försörjningsskyldigheten kan innebära olika former av ekonomiskt stöd, såsom underhållsbidrag, boendestöd eller bidrag till levnadskostnader. Om en försörjningsskyldig person inte uppfyller sitt ansvar kan den andra parten vända sig till Försäkringskassan eller till allmänna domstolar för att få stöd. Domstolarna kan då besluta om en underhållsavgift eller andra åtgärder för att säkerställa att skyldigheten uppfylls.

Syftet med försörjningsskyldigheten är att skydda de mest sårbara i samhället, särskilt barn och ekonomiskt beroende vuxna, genom att säkerställa att de får den ekonomiska trygghet de behöver. Lagen är utformad för att vara flexibel och anpassningsbar till olika livssituationer, och den kan även omfatta situationer där försörjningsskyldigheten upphör, till exempel vid barnets myndighetsålder eller om förhållandet mellan parterna upphör.