Försortering

Försortering är processen att sortera avfall innan det samlas in, med syftet att förbättra återvinningens kvalitet och effektivitet. I Sverige används ofta begreppet i samband med källsortering där hushåll och verksamheter delar upp avfallet i olika fraktioner innan insamling eller vidare transport sker. Försortering kan ske vid källan hemma eller på plats hos en företagare, samt i återvinningscentraler där material separeras före behandling.

Vanliga fraktioner vid försorting är papper och kartong, glas, metall, plast, mat- och övrigt organiskt avfall samt farligt avfall såsom batterier och kemikalier. I många kommuner sker försortering i köket eller på arbetsplatsen med färgkodade behållare, medan större volymer kan försorteras på återvinningscentraler innan de lastas vidare till specialanläggningar för materialåtervinning, biosortering eller energiåtervinning.

Fördelar med försortering är ökad återvinningsgrad, bättre kvalitet på materialströmmarna och minskad mängd avfall som går till förbränning eller deponi. Utmaningar inkluderar krav på konsekvent användarbeteende, risk för kontaminering mellan fraktioner och kostnader för infrastruktur, informationsinsatser och drift hos kommuner och verksamheter.

Systemen för försortering varierar mellan kommuner och återspeglar lokala förhållanden och tillgång till mottagningsanläggningar. Lagstiftning och kommunala riktlinjer stödjer i allmänhet försortering som en del av långsiktig avfallshantering och klimatmål.