Föroreningstolerans

Föroreningstolerans är ett begrepp inom ekotoxikologi som beskriver i vilken grad organismer kan leva i miljöer som är förorenade av olika ämnen. Toleransen speglar hur ett organismgrupp eller en art påverkas av kontaminanter och hur exponeringsgrad och miljöförhållanden formar populationers sammansättning över tid. Begreppet används särskilt inom biomonitoring och miljöövervakning för att tolka hur föroreningsnivåer påverkar ekosystemet.

Användning och betydelse

I vatten- och markmiljöer används toleransvärden eller toleransindex för att bedöma miljötillståndet. En hög andel toleranta arter i en community tyder ofta på försämrade förhållanden, medan en större förekomst av känsliga arter indikerar bättre kvalitet. Tolerans används därmed som ett komplement till kemiska mätningar för att fånga de biologiska effekterna av blandade och långsiktiga kontaminantexponeringar.

Mätmetoder

Toleransvärden kan härledas från laboratorie- och fältexperiment, eller hämtas från uppslagsverk och tidigare studier. Taxor tilldelas ofta kategorier eller poäng på en skala som speglar deras känslighet eller tolerans till olika föroreningar. I fält används ofta taxabaserade index som jämförs mot referensområden eller historiska data.

Begränsningar

Tolerans är kontextberoende och kan variera mellan arter, regioner och stressfaktorer som näringsnivå, syre och temperatur. Spridning i livscykler, lokal anpassning och samverkan mellan olika föroreningar innebär att toleransvärden inte ger en exakt kvantitet av föroreningens koncentration. Dessutom kan antropogena åtgärder och habitatförändringar påverka tolkningen.