Färgfringor

Färgfringor är visuella artefakter där färger separeras eller bildar synliga kanter kring kontrasterande övergångar. Fenomenet uppstår när olika våglängder av ljus bryts eller fokuseras olika i ett optiskt system, vilket leder till att färger inte samlas i samma punkt. I vardagligt tal märks det ofta som blåa, röda eller viola kanter i fotografier eller genom optiska instrument.

Orsakerna är främst kromatisk aberration orsakad av dispersion i linser, där brytningsindex varierar med våglängd. Man skiljer ofta på longitudinell kromatisk aberration (fokusförskjutning längs axeln, vilket ger färgade oskärpor) och lateral kromatisk aberration (färgavvikelser mot bildens kanter). Andra källor kan vara diffraktion, sensorfenomen i digitala kameror (så kallad purple fringing), eller felaktig demosaicing vid höga kontraster.

Färgfringor kan uppträda i många sammanhang: fotografering, mikroskopi, astronomi och optiska instrument som kikare eller glasögon. De påverkar bildkvalitet och mätprecision vid detaljbedömning.

Motåtgärder omfattar optisk design och konstruktion — achromater, apokromater och specialglas som reducerar dispersion — samt användning av antireflexbehandlingar och stop-down av bländare. I digital bildhantering finns programvarubaserad korrigering via linsprofiler och algoritmer som avfärgar kantartefakter. För vetenskapliga applikationer används också kalibrering och mätning med testmönster för att kvantifiera och kompensera färgförskjutningar.